Läs om: [Durán Textiles AB - Svenska 1700-tals textiler rekonstruerade i Indien]   [Droguet – analys och inspiration från 1700-talets tygprovsamlingar]

 

Durán Textiles AB - Svenska 1700-tals textiler rekonstruerade i Indien

Durán Textiles AB presenterar här sin kollektion med vävda sidentyger och tryckta bomulls och sidentyger, kopior av textiler ur svenska samlingar.
I Sverige finns ett stort intresse för 1700-talets inredning, design, dräkt och textil. Vi delar detta intresse och vårt företag blev möjligt genom kombinationen av våra olika kompetenser och bakgrund.

Martin Ciszuk är textilkonstnär och textilforskare med vävning och speciellt sidenvävning som ämne, utbildad i handvävning vid Högskolan i Borås, med en fil.mag. vid textilvetenskap vid Uppsala universitet, och har studerat jacquardvävning i Florens, Italien och vävteknisk analys i Lyon, Frankrike. Under flera utbildningar arbetade han med rekonstruktioner av 1700-tals siden, men i Europa fanns det knappa ekonomiska möjligheter för en fullskalig produktion.

Laila Durán är sömmerska med speciell inriktning på 1700-tals dräkt, och hade tidigare
grossistföretag för exklusiva modetyger med kunder bland de Skandinaviska teater- och operascenernas kostymateljéer. Där mötte hon ofta önskemål om kopior av historiska tyger.
Genom sitt arbete med textilimport fick Laila kontakter med tygproducenter i Indien. Den personliga kontakten och den småskaliga produktionen gjorde det möjligt att göra förhållandevis små beställningar där vi själva hade fullt inflytande över mönster, material och kvaliteter. Idén att producera kopior av 1700-tals tyger blev därmed verklighet.

Originalen tas fram av Martin Ciszuk, dels genom litteraturstudier, men främst genom besök i museer och samlingar och egen dokumentation och analys. Han konstruerar också de vävda tygernas bindning anpassad till de moderna vävstolarna. Laila Durán står för uppbyggnaden, urvalet och färgsättningen av kollektionen, och ansvarar för försäljning och marknadsföring.
Kollektionen är baserad på dokumenterade 1700-tals tyger från svenska samlingar. Tygerna är så nära originalen vad gäller teknik, material och mönstrens skala som det är möjligt. För att skapa en säljbar kollektion har vi gjort varje mönster i flera färger, tagna ur 1700-talets färgskala, med tanken att tygerna skall kunna kombineras med varandra. Tygerna presenteras bl.a. på vår hemsida på Internet där alla tyger är fotograferade tillsammans med dokumentation om originalen och bilder på plagg eller inredningar där tygerna används.

Bangalore
Under tillverkningen av vårt första mönstrade siden Viola fann vi det nödvändigt att vara på plats i Indien för att styra tillverkningen, diskutera tekniska lösningar och förstå produktionen. Det var viktigt att känna till hur den var organiserad och vilka möjligheter och begränsningar som fanns. Vi var i Bangalore tre veckor i mars 2005. Anledningen till att producera tyger där är naturligtvis den låga arbetskostnaden. Indien är dock ett rikt land med en stor medelklass, även om där finns många fattiga människor. Bangalore är en industristad inne i landet i södra Indien, här finns få västerländska turister, men en blomstrande IT-industri som gett staden ryktet som Indiens Silicon Valley. Staden är enorm, trafiken förfärande, med bilar och mopeder som körde vänstertrafik under ständigt tutande. Det fanns kor på gatorna och färggranna tempel, men också fullt med byggarbetsplatser och enorma shoppingcenter. Alla talar en mer eller mindre indisk variant av engelska, förutom flera lokala språk: Hindi, Kanada, Tamil mm. Maten var starkt kryddad, men mycket god och åts med händerna. Vi bodde i en modern lägenhet. Klimatet är varmt, men luftkonditionering fanns nästan överallt. I mars är det vår i Bangalore vilket innebar 30-35 grader på dagarna och 20-25 på nätterna.

De vävda sidentygerna
Det första tyget vi rekonstruerade fick namnet Viola. Det är ett småmönstrat siden från Berchska samlingen, Nordiska Museet, daterad 1741-72. Vi har gett alla tygerna i kollektionen nya namn, de flesta med anknytning till blommor och växter. Blommorna på detta tyg kan tolkas som violer, men namnet blev också ett hommage till Martin Ciszuk’s lärare och mentor Viola Germain dräkthistoriker och designer i Uppsala. Berchska samlingen är publicerad av Elisabet Hidemark, med tekniska analyser av Ulla Cyrus-Zetterström. Kompletterad med Martin Ciszuk’s egna analyser av liknande tyger är denna fina publikation grunden för flera av våra rekonstruktioner.
Originalet är ett litet tygprov med en vävd ändmarkering: P.F. No 748. Det är uppsatt på ett spelkort med texten ” No 35. Lizeré à deux harnois 6 à 8 quart. om dagen”.
Sidenet är vävt på vit varp med två inslag, rött och vitt, som flotterar växelvis i mönstret på rätsidan och annars binds av varpen i varprips. Tekniken kallas på franska liseré. Ändmarkeringen med fabrikörens initialer och vävstolen nummer visar att tyget är vävt i Stockholm antagligen omkring 1750. Tyvärr kan inte fabriken identifieras. Anteckningen på baksidan syftar på hur mycket av detta tyg som kunde vävas på en dag – omkr. 90-120 cm. Småmönstrade tyger av detta slag användes främst till herrdräkter, ofta som både rock väst och byxor.
Hela mönsterrapporten var inte med på det lilla tygprovet. Fotot av tyget skannades in och genom att klippa, klistra och vända på bitar pusslades det ihop till en hel rapport. Detta var möjligt eftersom mönstret består av blommor och blad som upprepas spegelvänt ovanför varandra. Fotomontaget gav en bild av hur originaltyget sett ut. Utifrån detta ritades en patronteckning av mönsterrapporten där olika färger anger olika bindningar och inslagsflotteringar. Patronteckningen fördes över till ett dataprogram för jacquardvävning och anpassades till maskinvävstolens mönsterrapport och trådtäthet. Jacquardtekniken ger stora möjligheter till mönstring, men maskinvävstolarnas uppsättning går inte att ändra. Solvning, varptäthet och inslagstäthet är konstanta i en viss vävstol, så det gäller att utnyttja de givna förutsättningarna på bästa sätt för skapa tyger som är så nära originalen som möjligt. För varje färg på patronteckningen programmerades bindningar och effekter. Sedan kopierades filen till en diskett som skickades till väveriet, och en provväv kom tillbaka. Efter justeringar av mönster och bindning gjordes färgprover. Vi valde att göra tyget i original-färgställningen röd och vit, dessutom gjorde vi tre andra färger utifrån 1700-talets färgskala som harmonierade varandra i kollektionen: grön-guld, brun-violett och ljusblå-gul. Det som komplicerade färgvalet var att alla tre färgerna, varp + två inslag, blandade sig till en tredje färg i bottentygets rips. Pensé är ett tyg liknande som Viola, också det från Berchska samlingen
Till dessa första två tyger gjorde vi matchade ränder i alla färger: Viola Rand som är en satin rand, och Celadon som är en tvärrandig mönstrad rips. Originalet till denna kommer från Celadondräkten, en blekgrön rock och byxor burna av Gustav III vid hans besök hos Katarina den stora av Ryssland 1777, som förvaras i Livrustkammaren i Stockholm och analyserats av Ulla Cyrus –Zetterström.

Vi har gjort två sidentyger i Droguet: Näckros och Konvalj. Droguet var en av de största produkterna vid de svenska sidenfabrikerna på 1700-talet. Tekniken kännetecknas av att mönstret bildas av varpflotteringar på tuskaftsbotten, på avigsidan är allt bundet i tuskaft. Droguet användes främst till herrkläder, men även koftor, damskor och bindmössor i droguet finns i svenska samlingar. Båda dessa tyger var vävda i Stockholm. Näckros kommer från Berchska samlingen och vävdes av Anders Meurman troligen på 1760-talet. Originalet till Konvalj finns i Adolph Modeers tygprovsamling ”En del af Kunskapen, Stockholmsfabrikerna 1764” som förvaras på Nordiska museet.

Vår första sidendamast har vi kallat Flora. Martin Ciszuk uppmärksammade damasten eftersom samma mönster i olika färger använts både till en grön damkofta, från Fornsalen i Visby, och en blå herrväst Herrborums slott i Östergötland. Senare upptäcktes gröna sängomhängen Karl XIV Johans sängkammare, Rosendals slott, och mest förvånade, i en röd klänning (omsydd på 1960-talet) som en textilforskarkollega köpte på Myrornas för 80 kr… Samma sidendamast användes synbarligen både till inredning och kläder.
Eftersom denna stormönstrade damast finns i olika färger i flera svenska samlingar, antog Martin Ciszuk att den tillverkats i Sverige. Vidare studier ledde dock till andra resultat. Tygets bredd ca 79 cm är ovanligt för Europeiska mönstrade sidentyger på 1700-talet (som ofta är ca 50 cm), stadkanten, bindningen i 8-skaft satin, och de tre rakt genomgående mönsterrapporterna, skiljde ut denna damast från andra i svenska samlingar (som ofta är 5-skaft satin och har två spegelvända rapporter). Vid ett besök i Metropolitan Museum i New York upptäcktes av en slump ett fragment av en damast med samma mönster. Där var det tydligt att detta var ett kinesiskt tyg, och flera exempel på mönstret är kända från USA. Detta innebär att denna damast i de svenska samlingarna med största säkerhet importerats från Kina av det Svenska Ostindiska Kompaniet. Genom lastförteckningar vet man att stora mängder siden fördes in i landet, men det är fascinerande att nu kunna identifiera dessa tyger.

Alla sidentygerna i vår kollektion är maskinvävda i 100 % silke och har en vävbredd på 140 cm. Sidenväveriet, är en stor och modern anläggning i utkanten av Bangalore. Råsilke köps från Kina och Brasilien tvinnas i fabrikens spinneri till önskad kvalitet. Därefter färgas det i färgeriet till rätt nyans. Silket rullas på bobiner till varp och inslag, varpas (minsta stycklängd är 120 meter) och vävs i vävmaskiner med elektroniska jacquardmaskiner. Genom att hela processen ligger under samma tak, är möjligheterna stora till att tillverka ett tyg i exakt rätt färg och kvalitet, samt att kontrollera alla moment för högsta möjliga kvalitet. I slutet av produktionskedjan synades alla tyger och ett protokoll, som följt produkten ända från råsilkestadiet, jämfördes med tyget. Där framgick vilka arbetare och maskiner som sidenet passerat och vem som bar ansvar för eventuella felaktigheter. Arbetet i sidenväveriet är bullrigt och monotont, men lokalerna och maskinerna var moderna och här förkom inget barnarbete. Fabriken var dessutom miljö-certifierad. Silket tvättades i olivtvål efter färgningen och man hade ett eget reningsverk där överskottet av vatten bevattnade en prunkande trädgård med ett eget litet tempel.

Tryckta bomullstyger, kattuner
Tryckta och målade bomullstyger var i början av 1700-talet en lyxprodukt som importerades från bl.a. Indien. I Europa och Sverige strävade man att efterlikna deras mönster och teknik. När bomullen genom produktion och import från USA blev billig och trycktekniken utvecklades, blev kattuntrycken populära och använda av alla samhällsklasser. Flera kattuntryckare är kända från svenskt 1700-tal, främst genom Ingegerd Henschens forskning och publikationer.
I Indien fanns möjlighet att handtrycka de gamla mönstren. Produktionen var småskalig och bedrevs i vissa delar på samma sätt som på 1700-talet, vilket ger våra reproduktioner en autentisk karaktär. De flesta av våra kattuner är screetryckta, men några är blocktryckta med handskurna träblock och några har handmålade detaljer.
I Berchska samlingen ingår en samling av provryck på papper, flera av dessa har anteckningar om att de levererats till kattuntryckare i Stockholm på 1740-talet. Utifrån dessa tryck har vi gjort kattunerna Ranka, som är ett screentryckt rokokomönster med handmålade detaljer, och de småmönstrade screentryckta Vallmo och blocktryckta Lingon. Att handmåla vissa färger var vanligt på 1700-talet eftersom vissa färger var svåra att trycka. Ofta var rött, svart och brunt tryckt medan grönt, gult, blått och rosa målades för hand. De indiska producenterna förklarade att det skulle se bättre ut att screentrycka alla färger, men vi uppskattar den lite ojämna handmålningen och blocktrycken som ger reproduktionerna den karaktär och livfullhet som 1700-tals tygerna har. Liksom med sidentygerna gjorde vi samma mönster i flera färgställningar förutom originalets, så att kollektionen blev balanserad och säljbar. Alla tygerna finns avbildade på hemsidan. Vi har valt att trycka tygerna på en stadig bomullskvalitet som påminner om de handspunna och handvävda1700-tals tygen. Tyget kan fungera både som inredning och beklädnad, på samma sätt som original-kattunerna användes.

Från senare delen av 1700-talet kommer Sippa, ett typiskt gustavianskt randigt mönster ursprungligen tryckt 1794 i kattunfabriken i Sickla i södra Stockholm och bevarat som ett sängomhänge i Nordiska museet. På Gotland finns en samling tryckstockar och provtryck på papper från Tobias Langs kattun-tryckeri i Visby, verksamt 1784-1836. Utifrån dessa har vi gjort det blocktryckta och handmålade Linnea, med glest strödda små blommor karaktäristiskt för de sista decennierna av 1700-talet, och det screentryckta Rose, som med sina rokoko-slingor nog var omodernt i Langs tryckeri (kanske fick han provtrycket på en gesällvandring och använde det inte, kanske gillade man de gamla blommönstren på den Gotländska landsbygden).

I samlingarna på Fornsalen i Visby hittade Martin Ciszuk en kofta från mitten av 1700-talet (denna hade en mycket enkel modell som ibland kallas kassak, och finns beskriven i Garderobs årsbok 2003). Den hade ett avancerat tryck som knappast utförts på Tobias Langs tryckeri. Tyget är blocktryckt, först med reservagepasta och färgat rött, därefter tryckt med svart, och tillslut försett med målade detaljer i gult och grått. Vår rekonstruktion heter Anemon och screentrycks i fyra färger. Vid arbetet med detta mönster var det viktigt att inte göra mönstret för ”fint”. Den indiske mönstertecknaren som förberedde screenramarna rätade ut alla ojämnheter, som fanns i originalet, så mycket att mönstret såg indiskt ut. Vi fick argumentera för att linjerna skulle vara lite ojämna och färgerna tryckta med en viss misspassning för att screentrycket skulle få karaktären av originalets blocktryck.

Vi har också tryckt kattun-mönstren på siden. Detta var vanligt även på 1700-talet framförallt i Indien och Kina. Tillsammans med de maskinbroderade tygerna vi tagit fram lämpar sig dessa till klänningar. Vi arbetar nu med att ta fram även vävda sidentyger i de storskaliga girlang- och blomstermönster som användes till damkläder.

Vi är imponerade av de indiska hantverkarna och glada för samarbetet med dessa producenter som gör det möjligt att levandegöra den stora skatt av 1700-tals textil som finns i Sverige. Det är en fröjd att förena textilhistoriska kunskaper, hantverkskunskaper och kommersiell produktion i vår kollektion.

De första tygerna levererades under sommaren 2005. Vi kunde presentera kollektionen i samband med att designern Martin Bergström använde våra tyger i en utställning på Svensk Form i augusti 2005. Våra tyger har figurerat i inredningsrepotage i Gods och gårdar och Laga lätt och Expressens helgsbilaga. Samt på första sidan i kvälls- och veckopress då prinsessorna Viktoria och Madeleine gick på kostymbal i klänningar av tyger från Durán Textiles AB sydda av Laila Durán.
Vårens nyheter blir två kattuner från kavaljersflygeln på Gripsholm. Vi utvidgar också vår kollektion med kattuner från samlingar i Amerika, där vi redan hittat entusiastiska återförsäljare.

Den 11 september 2006 öppnar en utställning på Medelhavsmuseet, med 1700-tal dräkter uppsydda av våra tyger.

Alla tyger går att se och beställa via vår hemsida. Här finns bilder på uppsydda plagg och texter om originaltygerna. Sidan uppdateras kontinuerligt med nyheter om företaget och kollektionen.

Martin Ciszuk och Laila Durán på bröllopsfest i Bangalore, Mars 2005.