En burgundisk klänning | A dress in Burgundian style

Text: Martin Ciszuk, Foto/Photo: Laila Durán

Hertigdömet Burgund i nordöstra Frankrike blev under första hälften av 1400-talet genom handel och politisk strategi otroligt rikt och inflytelserikt. En av de stora inkomsterna bestod i att hertigdömet kontrollerade produktionen av kläde som var en av de största produkterna för handel mellan de Europeiska städerna. Kläde är ett ylletyg som ruggats, valkats, skurits och pressats så att det blivit tätt, starkt glansigt och vattenavstötande. Produktionen var organiserad som förlagsarbete där en handelsman lämnade ut råvaror till hantverkarna och fick tillbaka produkter som sedan lämnades vidare till nästa produktionssteg i flera omgångar innan det såldes. Från ullberedning, till spinning, vävning, färgning och valkning och överskärning. Produktionen var helt hantverksmässig, men skalan var industriell och kapitalkrävande. Ullen kom från Italien och vävdes och bereddes i Belgien och Nederländerna och Burgund kunde utnyttja sitt geografiska läge och de politiska konjunkturerna. Det burgundiska hovet tävlade med kungar och kejsare om makt och inflytande och ledde även utvecklingen av kultur och mode i norra Europa. Den stora rikedomen manifesterades i ett överdådigt dräktskick med italienska sidentyger och dyrbara kläden. Vissa detaljer i dräkten fick extrema proportioner vilka blev tacksamma mål för överflödsförordningar, religiösa moralpredikningar och satir.

Durán Textiles tryckta siden Margareta har sin förebild i ett italienskt guldtyg från början av 1400-talet (se Durán Textiles Newsletter 3-10, May 2010). Liknande tyger användes i de burgundiska dräkterna, och när mönstret nu tryckts i en ny färgställning i silver sydde vi upp det som en burgundisk klänning. Inga fullständiga klänningar från denna tid och plats är bevarade, men genom avbildningar, skriftliga källor och jämförelser med andra bevarade plagg kan vi rekonstruera plaggens konstruktion och tillskärning.

Närmast kroppen bärs en lång särk av linne. Över denna är en klänning, på franska cotte, av violett siden. Den är åtsittande i livet, har långa smala ärmar, hög halsringning och stängs i ryggen med en snörning. Liv och kjol är skurna i ett stycke och kjolen får vidd av flera insatta kilar, mitt fram, mitt bak och i sidorna. Klänningen syns endast vid halsen mitt fram, nere vid handleden och när man lyfter överklänningens kjol. Utanpå klänningen bärs en överklänning av en mycket vid modell som kallades ”houpelande”. Den är sydd av det tryckta sidenet som dubblerats med bomull för att ge samma intryck som det tunga metallinvävda originaltyget. Modellen är konstruerad av fyra stora våder som ställts ut mitt fram, mitt bak och i sidorna. Vidden hålls samman vid livet genom att tyget lagts i stora veck som sytts fast vid ett åtsittande foder i kraftigt linne. Överklänningen stängs med hakar mitt fram, vilket döljs under det breda dekorerade bältet. Ärmarna är vida och liksom kragen kantade med päls, i detta fall imitation av loskinn. Dyrbara pälsverk användes för värmens skull, men var också en statussymbol. I detta fall är plagget endast kantat med päls, men det förekom också att hela plaggen fodrades, vilket krävde enorma mängder pälsverk. Houpelanden är överlång fram så att bärarinnan måste lyfta kjolarna när hon går. Detta gör att det tunga tyget faller i stora dekorativa veck och den violetta klänningen skymtar vid fållen. Bakstyckena är utdragna i ett långt släp.

Huvudbonaden har fått en extrem utformning, som i kombination med släpet accentuerar dräktens eleganta långsträckta gotiska linjer. Ursprunget till den märkliga kreationen är samma frisyr som visas på bilderna av drottning Margareta (i Durán Textiles Newsletter 3-10, May 2010). Håret samlades i flätade bullar vid sidorna av huvudet, en valk av löshår lades kring hjässan och en slöja täckte håret. I den burgundiska varianten av denna frisyr formades håret på sidorna till höga horn, klädda med dekorerade hårnät, hårvalken fick en elegant svängd form, och slöjan täckte endast toppen av frisyren och föll ner på ryggen. De höga hornen formades först av löshår på ståltrådställningar, men när frisyren gjordes allt större ersattes håret med en styv dekorerad stomme som bar upp valk och slöja. Valken, som från början varit löshår lindat med band, utfördes senare i dyrbart tyg stoppad med ull eller tagel och dekorerad med pärlor och ädelstenar.

Dräkten kompletteras med ett brett dekorerat bälte, ett stort halssmycke och ring med ädelstenar, örhängen bars inte i Västeuropa under medeltiden.

Den stora mängden dyrbara material i dräkten var ett uttryck för ekonomiska tillgångar. Till överklänningen har nära 10 meter av sidentyget använts. Det rekonstruerade tyget har en bredd på 140 cm, men på 1400-talet var de mönstrade sidentygerna bara hälften så breda, varvid en materialåtgång på 20 meter metallinvävt tyg inte är osannolik. Tillsammans med siden, pälsverk och ädelstenar motsvarade det en förmögenhet. Att röra sig elegant i dräkten, att med god hållning samtidigt lyfta kjolen fram, ha kontroll på släpet bak och inte trassla in sig i slöjor och huvudbonad, krävde övning och utbildning och var en manifestation av bärarinnans höga sociala status. Den burgundiska klänningen ger en bild av en av senmedeltidens höjdpunkter där mode och exklusiva material var betydelsebärande kulturella uttryck.

 


 

In the first half of the 15th century the duchy of Burgundy in north eastern France became extremely rich and influential through political and mercantile strategies. One of the main incomes for the dukes was the control of the production of broad cloth, which was one of the most important goods of trade between the European cities. Broad cloth is a woolen fabric that has been brushed, fulled, shorn and pressed to become dense, firm, shiny and waterproof. The production was organized as a cottage industry, where a merchant handed out raw material to craftsmen and got products back which was passed to next step of refinement in several turns before it was sold. Starting with the preparation of wool and continuing with spinning, weaving, dyeing, brushing, fulling, sheering and pressing. The production was based on craft, but had an industrial scale and needed big capital investments. The wool came from Italy, the broad cloth was woven and finished in Belgium and the Netherlands, and Burgundy made use of its geographical location and the political situation. The Burgundian court rivaled kings and emperors in power and influence and also lead the development of culture and fashion in northern Europe. The great wealth was manifested in extravagant clothing using Italian silks, precious broad cloth and fur. Particular details of the costume were given extreme proportions and became a profitable aim for sumptuary laws, religious moral sermons, and satiric depictions and texts.

The printed silk Margareta in Durán Textiles historic collection is modeled after an Italian gold fabric from the beginning of the 15th century. (Durán Textiles Newsletter 3-10, May 2010). Similar fabrics were used in the Burgundian costumes, and as the design now is printed in a new color way of silver, we decided to present it as a Burgundian dress. No complete dresses of this type have been preserved, but by combining the evidence from depictions, written records, and other preserved garments it is possible to reconstruct the cut and construction of these garments.

A plain long linen shift is worn close to the body. On top of this is a dress, in French named cotte, made of violet silk. It has a close fitting body, long narrow sleeves, a relative high neck, and is closed in the back by lacing. Bodice and skirt are cut in one piece and the width of the skirt is achieved by inserting gores in centre front, centre back and in the sides. The dress is only visible in front at the neck, below at the sleeves and at the hem when the skirt of overdress is lifted. Over the dress a voluminous overdress called “houpelande” is worn. It is made from the printed silk, which has been doubled with a cotton fabric to achieve an impression of the heavy original silk with metal wefts. The over dress is constructed from four big panels, widening in centre front, centre back and in the sides. The width is held together at the waist in deep pleats, which are fixed to a tight bodice lining of strong linen. In front the houpelande is closed with hooks and eyes, concealed under the wide decorated belt. The sleeves are wide, and like the collar they are lined with fur, in this case imitation of lynx. Precious furs was used for warmth in wintertime, but was also a symbol of wealth and status. In this case there are only fur trimming, but garments completely lined with fur was not unusual, which consumed enormous amounts of fur skins. The length of the over dress make it necessary for the wearer to lift her skirts when she is walking. This makes the heavy fabric fall in deep decorative pleats and gives a glimpse of the hem of the violet dress worn underneath. The back of the dress is elongated to form a long train.

The head dress has an extreme shape which in combination with the train accentuates the elongated gothic silhouette of the costume. The origin of this strange creation is the same coiffure that is shown on the depictions of Queen Margareta (Durán Textiles Newsletter 3-10, May 2010). The hair was gathered in pleated rolls on the sides of the head; a roll of false hair was put on top of the head and covered with a veil. In the Burgundian variant of this hairdo, the hair was covered in a decorated hair net and shaped like high horns on the sides. The roll was shape into an elegant scroll and the veil only covered the top of the head, falling down at the back. The horns of hair were originally built up with false hair and metal wire, but as the coiffure was made higher they were replaced by a stiff, decorated frame that supported the roll and the veil. The roll, which originally was of false hair wrapped with ribbons, was later made from silk fabric filled with wool or horsehair and decorated with beads and precious stones.

The costume is completed with a wide decorated belt, a necklace and a ring with precious stones. Ear rings were not worn in Western Europe in the middle ages.

The great amount of fabric used in this type of garments is in itself a demonstration of economic wealth. For the overdress almost 10 meters of silk was used. The reproduced fabric has a width of 140 cm, but in the 15th century the patterned silk had only half of this width. 20 meters of metal woven silk would then have been needed. Together with plain silk, fur and precious stones the value of the costume would equal a fortune. To move elegantly in the dress, with good posture lift the skirts in front, control the train in the back and not get entangled in headdress and veil, needed education and practice. This was a manifestation of the high social status of the wearer. The Burgundian dress gives us a vision of a climax in medieval style, where fashion and exclusive materials were powerful cultural expressions.

 

 

 

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.