En rekonstruerad Banyan från ca. 1750 | A man’s Banyan of ca. 1750 reconstructed

Text Martin Ciszuk

Banyan är ett ursprungligen ett ord på hindi som betyder handelsman. Ordet nådde Europa via engelska och holländska handelskontakter med Indien på 1600-talet. Det hör samman med det stora intresset för orientaliska textiler, inredning och design som fanns under hela 1700-talet.
På svenska kallades plagget ofta morgonrock eller nattrock, på franska robe de chambre. Många av dessa långa rockar inspirerades av orientaliska plagg, som kaftaner, kimonos och polska rockar. Plagget lever kvar, under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet som rök-rock som i modern tid som morgonrock.

Detta var ett informellt plagg som bars som hemmadräkt eller negligé. 1700-talets människor skiljde noga på formell klädsel och informell. Hemma till vardags tog herrarna gärna av sig peruken och de styva, trånga och tunga rockarna och gick i eleganta lössittande långa hemmarockar med tofflor och nattmössa. Det var också vanligt att man tog emot besök på förmiddagen iförd banyan. Detta var säkert influerat från den franska hovettikettens levée, där kungen tog emot uppvaktning i sängkammaren samtidigt som han kläddes. Konstnärer avbildas ofta klädda i banyan. Det var ett praktiskt arbetsplagg och betonade deras artistiska livsföring. Damernas motsvarighet till informellt morgonplagg kallades contouche.

Det engelsk/indiska ordet banyan betecknar vanligen en dubbelknäppt lång rock med isydd formad ärm och ofta fastsydda västframstycken. Ett fint exempel finns på Nordiska Museet i Stockholm, sydd i ett indiskt ikatfärgat bomullstyg med det engelska ostindiska kompaniets stämpel. Den kan dateras till ca 1780 och det är möjligt att detta plagg även sytts i Indien. Andra nattrockar hade mycket enkla skärningar med vida ärmar liknande en kimono, eller med raka våder rynkade mot en krage, sammanhållna med ett knytband i halsen och ett skärp i midjan. Kattuner och chinzer -ursprungligen indiska målade och glättade bomullstyger- var populära till de orientaliserande plaggen. Ofta användes stormönstrade tyger som annars ansågs mer passande till inredning. Många banyaner gjordes även i exklusiva sidentyger med dekorationer av knappar och snörmakerier. Nattrocken hade också en värmande funktion i dragiga slottsgemak och kyliga morgontimmar. Ibland var plagen fodrade med ull eller sammet. De mest påkostade hade foder av silkeschagg - en långluggig silkesammet liknade päls. Det finns med bland prover från bla. Modeers samling, Nordiska museet, av produktion från svenska fabriker, och dessa tyger var bland de dyraste pga. den stora materialåtgången.

Skärningen till den rekonstruerade banyanen på bilden är hämtat från Norah Vaugh’s bok The cut of men’s clothes. Den är daterad till ca 1750 och är mycket elegant. Fram är plagget dubbelknäppt med 12 par klädda knappar, har en liten ståkrage och fickor med ficklock i sidsömmen. Ryggen är tagen på snedden och skörten är elegant utställda, framför allt på bakstyckena, vilket ger ett elegant svaj när plagget är i rörelse. Ärmarna är svängda och avslutas med breda uppslag.

Denna banyan är sydd i den blå sidendamasten Flora. Originalet till damasten är kinesisk import via det svenska ostindiska kompaniet, och finns i flera samlingar (Herrborums slott, Fornsalen i Visby, Rosendals slott) använd som både dräkt och inredning, med dateringar från mitten av 1700-talet till början av 1800-talet. Fodret är ett blocktryckt bomull Lingon. Originalet är ett provtryck på papper daterat 1739 från Berchska samlingen, Nordiska museet.
Till den rekonstruerade dräkten bärs linneskjorta och stumpor, knäbyxor i sidenet Celadon brown och en väst i brun sidendroguet Näckros.

En nattmössa hör till hemmadräkten (män var ofta rakade eller kortklippta under peruken). Den är sydd i vadderad och sticksömmad sidendamast och dekorerad med en stor tofs av snörmakeri i silke. Till dräkten bärs ett par broderade indiska sidentofflor.

Källor:
The Cut of Men’s Clothes 1600-1900, Norah Vaugh
Modelejon. Manligt mode 1500,1600 och 1700-tal. Lena Ragnström m.fl
l’Encyclopédie. Art de l’Habillement. Diderot & d’Alembert
[www.virtualmuseum.info]

 


 

Banyan is originally a Hindu word meaning trader. The term reached Europe via English and Dutch trading contacts with India in the 17th century. This origins in the great fascination for oriental style textile and furnishing that flourished in the 18th century’s. The Swedish word mostly used was morgonrock or nattrock, morning gown or night gown, in French robe de chambre. Many of these gowns took their inspiration from oriental costumes like kimono, caftan or Polish coats. The garment survived as smoking frock in the late 19th and early 20th century and is a predecessor of our modern dressing gown.

The banyan was an informal gown worn at home as negligé. The cultivated men in the 18th century made an important difference between formal and informal wear. At home for everyday wear, men took of the uncomfortable wig and the heavy, stiff and tight coats to wear a loose fitting long gown together with nightcap and slippers. It was customary to receive visitors in the morning dressed in banyan. This was influenced by the French court etiquette - the levée, where the king held important receptions during which he was dressed. Artist often depicted themselves in banyan. It was a practical working gown and signalled their artistic and informal lifestyle. The ladies wore a similar garment called contouche.

The English/Indian term banyan mostly denotes a double breasted long fitted gown with fitted sleeves and often with sewn in waistcoat fronts. I good example (dated ca 1780) is in Nordiska Museet, Stockholm, made from an Indian tie-dyed cotton marked with the stamp of the English East Indian company. Probably this banyan was also sewn in India. Other night gowns were simpler cut, resembling kimonos or made from straight pieces of cloth gathered at the neck and closed with a ribbon tie and a sash. Printed cotton and chintz –originally Indian painted and glazed cotton fabrics- were popular for these oriental style gowns. Large scale patterns were often used, even if they otherwise were intended for furnishing. Many banyans were also made in exclusive silk with decoration of braids and tassels. The night gown also had a warming function for cold mornings in draughty castles and manor houses. The garment was currently lined with wool or velvet. The most expensive had a lining of silk plush. A velvet with long pile resembling fur. There are samples from the Swedish production of this fabric in. Modeer collection, Nordiska Museet, Stockholm. There they are among the most costly of the fabrics because of the big amount of silk needed to produce them.

The cut of the reconstructed banyan is taken from Norah Vaugh’s book The cut of men’s clothes. It is very elegant and dated ca 1750. The front is double breasted with 12 pairs of buttons. There is a small standing collar and pockets with flaps in the side seam. The back is cut on the bias grain and the skirts are elegantly widening from the waist, mostly in the back giving an elegant swag when the garment is worn and moving. The sleeves are shaped and have turned up cuffs.

The banyan is made from the blue silk damask Flora. The original is a Chinese damask imported by the Swedish East Indian company and represented in several Swedish (and also American collections), where it is used both for furnishing and clothing dating from mid 18th century to early 19th century. The lining is a block printed cotton Lingon, for which the original is a sample print on cotton dated 1739 in the Berch collection, Nordiska museet. The banyan is worn with linen shirt and cotton stockings, with knee breeches in the silk Celadon brown and a waistcoat in brown silk droguet Näckros.

A matching night cap is worn for the informal costume. (Men in the 18th century were often shaved under the wig) The night cap is made from waded and quilted silk damask and is decorated with an elaborate tassel in silk. On the feet Indian slippers in embroidered silk
are worn.

Sources:
The Cut of Men’s Clothes 1600-1900, Norah Vaugh
Modelejon. Manligt mode 1500,1600 och 1700-tal, Lena Ragnström et al.
l’Encyclopédie. Art de l’Habillement, Diderot & d’Alembert
[www.virtualmuseum.info]

 

 

 

Inställningar för cookies
Vår webbsida använder cookies för att hemsidan och våra tjänster ska fungera som de ska. Cookies hjälper oss att förbättra användarvänligheten för dig som besökare, och därför är vissa cookies nödvändiga för att webbsidan ska vara fullt fungerande. Nedan kan du läsa mer om våra cookies och vilka som är valbara.
Inställningar för samtycke
Inställningar för samtycke
Nödvändiga cookies
Dessa cookies används då våra besökare använder en funktion på vår webbplats och är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera fullt ut. Dessa cookies kan därför inte stängas av. Cookies används exempelvis då du fyller i ett formulär eller skapar ett konto och lagrar ingen personlig identifierbar information.
Prestanda cookies
Denna typ av cookie hjälper oss att följa antal besök på vår webbsida och hur våra användare hittade till oss. Vi använder cookies till att mäta och analysera för att exempelvis kunna förbättra användarvänligheten på vår webbplats. Vi kan med hjälp av våra insamlade cookies analysera hur användaren navigerar på webbplatsen, och ta bort irrelevanta sidor och information för att skapa ett så användbart material för våra kunder som möjligt. Den information som vi sparar är exempelvis vilka produktsidor som du besöker.
Marknadsföring
Dessa cookies används för att kunna analysera hur vi kan marknadsföra våra produkter och tjänster. Insamlingen av cookies kan exempelvis hjälpa oss att anpassa annonser till våra besökare baserat på dess tidigare användning av våra tjänster.