Flora - en kinesisk sidendamast | Flora - a silk damask of Chinese origin

Flora - a silk damask of Chinese origin

När Durán Textiles sökte efter tyger att reproducera till vår första sidenkollektion fick jag upp ögonen för en blå herrväst i sidendamast från 1770-talet från Herrborums slott i Södemanland. Samma sidendamast, fast grön, var använd i en kofta i Länsmuseet på Gotlands samlingar i Fornsalen, Visby. Dessutom upptäckte jag tyget som gröna sängomhängen i Karl XIV Johans sängkammare, ursprungligen uppsatta på Stockholms slott men nu på Rosendals slott, Stockholm. Till min stora förvåning visade mig en dag en kollega en klänning i samma sidendamast i vinrött. Hon hade köpt den på Myrornas för 80 kr och tänkte klippa sönder den till underlag för broderiprover… Skarvar, veck och stygnmärken visade att klänningen uppenbarligen var sydd på 1960-talet av ett 1700-tals tyg! Från detta stora plagg gick det bra att kalkera hela mönsterrapporten på plastfilm. Detta blev senare underlag för mönsterteckningen. Med så många exempel från svenska sammanhang låg det nära att tro att tyget också var tillverkat i Sverige på 1700-talet.

Textiltekniskt kan tyget beskrivas som en sidendamast med botten i varpeffekt och mönster i inslagseffekt av 8-skaft satin. Det är ca 140 varptrådar och 40 inslag på en centimeter. Vådbredden är ca 73 cm inklusive stadkanterna som har en karaktäristisk randning. Mösterrapporten upprepas 3 gånger på bredden av tyget och är ca 62 cm hög. Det kan beräknas att vävstolen haft 8 höjande och 8 sänkande skaft, 8 trampor och omkring 600 dragsnören där mönstret markerats med ca 1000 lockar. En dragsven – ett vävbiträde som arbetade vid sidan eller ovanpå vävstolen - drog i snörena som styrde mönstret samtidigt som vävaren vävde.

Andra sidendamaster från 1700-talet är ofta i 5-skaft satin, är bara ca 50 cm breda och har vanligen en spegelvänd mönterrapport. Så dessa tyger var lite udda. Förklaringen kom när jag besökte textilmagasinet i Metropolitan Museum i New York. Av en slump öppnade konservatorn just en låda med ett tygfragment av samma damast. Jag berättade om alla mina svenska exempel och intendenten förklarade att detta tyg var kinesiskt. Då föll allt på plats. Vår rekonstruerade sidendamast var ursprungligen importerad av det Svenska Ostindiska Kompaniet. Tittar man närmare på mönstret kan man se att det innehåller en blandning av kinesiska och europeiska mönsterformer. Tyget är uppenbarligen producerat i Kina för en Europeisk marknad.

I Svenska Ostindiska Kompaniets arkiv kan man hitta uppgifter om de varor som importerades till Göteborg från Kanton, nuvarande Guangzhou, i Kina. 1777 lossade skeppet Adolf Fredrik 50 rullar ”Meuble Damast”, och Skeppet Gustav III medförde 1780 150 rullar damast i två mönster med olika färger. 1804 annonserades till försäljning i Göteborg 20 stycken blå och 10 stycken gröna ”Meuble-Damaster varje stycke cirka 27 ¾ aln långa och 5 kvartsaln breda”. Den svenska alnen var 0,593802 m vilket gör styckena ca 16,5 m långa och 74 cm breda. Den angivna bredden stämmer överens med de bevarade tygerna och det är sannolikt att de bevarade sidendamasterna är exempel på just dessa tyger. Det Svenska Ostindiska Kompaniet var verksamt 1731-1813. Tyget har uppenbarligen producerats och exporterats en längre tid under andra delen av 1700-talet. Trots benämningen möbeldamast användes synbarligen samma sidendamast både till inredning och kläder.

Men samma mönster finns också i samlingar i USA. En panel i ljusbrunt finns i Colonial Williamsburgs samlingar och en brun klänning sydd på1780-talet finns på Daugthers of the American Revoloution Museum i New York. Det engelska ostindiska kompaniet fick nämligen inte sälja sidentyger i England med hänsyn till den egna sidenidustrin, istället skeppades sidenet vidare till kolonierna. Den gröna sidendamasten i en manströja i Norsk Folkemuseum, Oslo kan också kommit via England som hade nära handelkontakter med Norge under 1700-talet.

Durán Textiles reproducerade damast fick namnet Flora och vävdes upp i grönt och blått som koftan och västen men även i klarrött, gult och svart med tanke på svenska folkdräkter. Den röda damasten används i livstycken i Mora, Dalarna och den gula i Västra Vingåker, Södermanland. Sidendamasten är naturligtvis utmärkt till möbelklädsel både till stilmöbler och i kombination med modernare design.

Källor:

Ostindiska kompaniets arkiv, Göteborgs universitetsbibliotek: http://www.ub.gu.se/samlingar/handskrift/ostindie/index.xml

Leanna Lee-Whithman, The Silk Trade - Cinese Silks and the Brittish East India Company. Winterthur Portfolio, vol 17, no 1 Spring 1982.

Linda Baumgarten, What clothes reveal Yale University press 2002.

 


 

When Durán Textiles searched for fabrics to reproduce for our first collection of historic silks my attention was paid to a man’s waistcoat in blue silk damask. It is dated to the 1770-ies and was preserved at Herrborum manor in Södemanland, central Sweden. The same silk damask, but in green colour, was used in a lady’s jacket in the collection of the county museum of Gotland, Fornsalen in Visby. Furthermore I detected the fabric used as green bed hangings in the royal bedchamber of King Karl XIV Johan, originally at Stockholm castle, but now in Rosendal castle, also in Stockholm. To my great surprise, one day a colleague researcher showed me a dress in the same silk damask in wine red colour. She had bought it at a second-hand store for 80 SEK (about 85€ or 12$) and intended to cut it up to use as material in embroidery samples… Joins, pleats and seam marks showed that the dress was indeed made from a reused 18th century fabric! I used the wide panels to trace the complete pattern repeat on plastic film. This was later used when the design drawing was made. Considering all these Swedish examples it seemed feasible that the damask was of Swedish 18th century production.

Technically, the fabric can be described as silk damask with ground in warp effect and pattern in weft effect of 8-end satin. There are ca 140 warp ends and 40 wefts in one centimetre. The width of the silk is ca 73 cm including selvedges. The pattern is repeated 3 times over the width of the fabric and is 62 cm high. From this it can be calculated that the loom used had 8 rising and 8 depressing shafts, 8 treadles and about 600 draw cords where the pattern was marked with ca 1000 leaches. A draw boy- a weaver’s assistant working beside or on top of the loom – pulled the draw cords according to the leashes, to create the pattern simultaneously as the weaver was weaving.

Other silk damask from the 18th century are often made in 5-end satin, are only ca 50 cm wide and have a mirrored pattern repeat. Compared to this our damask was a bit odd. The explanation for this came when I visited the textile archives at Metropolitan Museum in New York. By chance the conservator opened a box where a piece of this same silk damask happened to be stored. I told about the Swedish examples of the fabric but the curator explained that this was a Chinese silk. All then fell into place. Our reproduced damask was originally imported by the Swedish East Indian Trading Company. A closer look at the design reveals that the design is a mix of Chinese and European elements. Apparently the fabric was produced in China for the European market.

In the archives of the Swedish East Indian Trading Company records can be found about the goods that were shipped to the western port Gothenburg from Canton, modern Guangzhou, in China. In 1777 the ship Adolf Fredrik unshipped 50 bolts of ”Meuble Damast” - furnishing damask, and in 1780 the ship Gustav III brought 150 bolts of damask in two design in several colours. 1804 there was a sale announced in Gothenburg of 20 pieces of blue and 10 pieces of green damask each piece measuring ca 27 ¾ ell in length and 5 quarter ell in width. The Swedish ell was 0,593802 m which gives that the pieces were about 16,5 m long and 74 cm wide. The specified width corresponds to the analysed fabrics and we could be safe to say that the preserved silks are examples from some of these cargos. The Swedish East Indian Trading Company was active 1731-1813. Apparently the fabric was produced during a long time in the second half of the 18th century. Despite the specification as furnishing fabric the preserved examples show that the silk damask was used both for interior and as well as clothing.

Damasks with the same design are, however, also found in collections in the US. A panel of buff colour is in the collections of Colonial Williamsburg, and a brown dress dated to the 1780-ies in the Daughters of the American Revolution Museum, New York. The English East Indian Trading Company was not allowed to sell Chinese silks in England, because of the protection of the local silk industry. Instead the silks were shipped to and sold in the colonies. The green silk damask of a man’s jacket in the Museum of Norwegian Cultural History, Oslo, could have arrived via England who had a considering merchant contact with Norway in the 18th century.

Durán Textiles has named the reproduced damask Flora. It is woven in green and blue as the waistcoat and the jacket, but also in bright red, yellow and black, with the Swedish folk costumes as inspiration. Red damask of this nuance is used in bodices in Mora, Dalecarlia and yellow damask in Västra Vingåker, Södermanland. The silk damask is of course suitable as interior fabric both for period style furniture as well as in combination with modern design.

Sources:

Swedish East Indian Company archive, university library of Gothenburg: http://www.ub.gu.se/samlingar/handskrift/ostindie/index.xml

Leanna Lee-Whithman, The Silk Trade - Cinese Silks and the Brittish East India Company. Winterthur Portfolio, vol 17, no 1 Spring 1982.

Linda Baumgarten, What clothes reveal Yale University press 2002.

 

 

 

 

 

Inställningar för cookies
Vår webbsida använder cookies för att hemsidan och våra tjänster ska fungera som de ska. Cookies hjälper oss att förbättra användarvänligheten för dig som besökare, och därför är vissa cookies nödvändiga för att webbsidan ska vara fullt fungerande. Nedan kan du läsa mer om våra cookies och vilka som är valbara.
Inställningar för samtycke
Inställningar för samtycke
Nödvändiga cookies
Dessa cookies används då våra besökare använder en funktion på vår webbplats och är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera fullt ut. Dessa cookies kan därför inte stängas av. Cookies används exempelvis då du fyller i ett formulär eller skapar ett konto och lagrar ingen personlig identifierbar information.
Prestanda cookies
Denna typ av cookie hjälper oss att följa antal besök på vår webbsida och hur våra användare hittade till oss. Vi använder cookies till att mäta och analysera för att exempelvis kunna förbättra användarvänligheten på vår webbplats. Vi kan med hjälp av våra insamlade cookies analysera hur användaren navigerar på webbplatsen, och ta bort irrelevanta sidor och information för att skapa ett så användbart material för våra kunder som möjligt. Den information som vi sparar är exempelvis vilka produktsidor som du besöker.
Marknadsföring
Dessa cookies används för att kunna analysera hur vi kan marknadsföra våra produkter och tjänster. Insamlingen av cookies kan exempelvis hjälpa oss att anpassa annonser till våra besökare baserat på dess tidigare användning av våra tjänster.