Koftan från Visby | A woman’s short gown from Visby

Text: Martin Ciszuk

Många svenska textilsamlingar innehåller textiler från 1700-talet. Durán Textiles AB samarbetar med flera museer och reproducerar tyger ur deras samlingar. När tillfälle ges dokumenterar vi även de plagg som tygerna är användna till. Detta kan ge fördjupade kunskaper om tygernas funktion, ursprung och datering. Originalet till det populära trycket Anemon kommer från en 1700-talskofta som finns i Länsmuseet på Gotlands samlingar i Visby. Den har inventarienummer 28. Det låga numret tyder på att koftan kommit till samlingarna snart efter 1875, då man började insamlingen av föremål. Ingenting finns noterat i museets katalog om plaggets historia och hur och varifrån det kommit till museet. Koftan kommer säkert från Gotland, och det är sannolikt att den donerats av någon av de förmögna familjer i Visby som nämns som donatorer av andra plagg. Kattuntryckets mönster som närmast kan beskrivas som senbarockt, och koftans skärning med stor vidd i sidorna daterar den till 1750-60 tal. Flera andra koftor med liknande skärning i Visby fornsals samlingar är gjorda i sidentyger från denna period. Senare svenska koftor 1770- 1800, verkar ofta vara lite kortare och vara mer formade.
Kofta är det ord som används på 1700-talet om kvinnoplagg som vi på modern svenska skulle kalla jacka. I svenska skriftliga källor används även namnet cassequin/kassekäng för denna typ av lössittande jacka.

Material:
Koftan: Blocktryckt bomullstyg ”kattun”, medelfint, ca 15x18 ojämnt spunna trådar/cm, vådbredd: 105 cm.
Trycket innehåller fyra färger: rött, gult, svart och grått på vit botten. Antagligen har man utnyttjat en avancerad tryck- och färgteknik där man trycker med både reservage-pasta, betmedel (som ger olika färger i samma färgbad beroende på kemikalierna) för de olika färgerna.
Bomull importerades, spanns och vävdes i Sverige. Flera kattuntryckerier var verksamma i Sverige. Bl.a. Tobias Lang i Visby, vars tryckstockar och material finns bevarat i Fornsalens samlingar. Detta tyg var knappast tryckt hos Tobias Lang, eftersom han använde enklare mönster och tekniker och var verksam 1784-1836 då mönster var omodernt.
Ett provtryck på papper med ett liknande mönster fast mer rokoko finns i hans samlingar, men det är tveksamt om han producerat något tyg med det mönstret (Durán Textiles AB har även rekonstruerat detta mönster med namnet Rose).
Foder: Medelfint, blekt, glättat linne med en vådbredd på 47 cm.
I ärmarna är fodret skarvat med grovt linne och ett grovt randigt ylletyg i kypert. 

Tillskärning:
Skärningen är mycket enkel, utan axelsöm, och med ärm och liv i samma stycke. Koftans längd är 65 cm. Utbredd, med ärmuppslagen utvikta, är koftan 131 cm bred, vid midjan 42 cm.
Sidorna är utställda för att bäras med en kjol med mycket vidd över höfterna. Vidden nertill motsvarar vådbredden på tyget.
I sidsömmarna finns 13 cm långa ficköppningar genom vilka bärarinnan kunde nå kjolfickor som fästes med band runt midjan under eller mellan kjolarna.
Ärmarna är 28 cm vida och skarvade med raka bitar. De avslutas med ca. 6,5 cm breda uppslag. Ärmens tyg är invikt och räcker en bit in i ärmen så att fodret inte syns på uppslagen.
Kragen är 4,3 cm hög och 67,5 cm lång, med sina snibbar är den en detalj som skiljer koftan från de andra koftor av siden som finns i Fornsalens samlingar.

Sömnad:
Kattunet är hopsytt i sidsöm och ärmar med efterstygn i grov lintråd. Skarvarna med stadkanter är ihopkastade. Kattunet har vikts in i ärmen för ärmuppslaget.
Fodret är hopkastat i skarvarna och isytt i framkant fåll och ficköppningar med små förstygn. Inne i ärmen är fodret vikt och stofferat mot kattunet. I sidsömmen är fodret ihopsytt från insidan. Kragen är fastsydd med efterstyng mot kattunet och fodret från rätsidan, sedan är den vikt och stofferad mot linnefodret.
Två par gröna sidenband är fastsydda med grönt silke i framkanten under kragen och 9 cm nedanför.

Kattunkoftan var förmodligen en borgarfrus bättre vardagsplagg och har burits över särk och livstycke tillsammans med en kjol, underkjolar och eventuellt posher (höftkuddar med styvnad av rotting eller liknande). Kjolar är sällan bevarade från 1700-talet, eftersom de innehöll mycket material som kunde återanvändas.
Kanske var kjolen ursprungligen i samma material som koftan, att jämföras med bevarade sidenkjolar med tillhörande koftor i Nordiska museets, kulturen i Lunds samlingar och Finland, eller så bars koftan med en kjol i annat material: ull eller kviltat silke på vintern, enfärgat, randigt eller tryckt bomull eller linne på sommaren.
Dräkten kompletterades med förkläde, halskläde och mössa.
Durán Textiles AB har rekonstruerat kattuntrycket och gett det namnet Anemon. En kofta och kjol och syddes upp och visar dräkten som den kan ha burits vid mitten av 1700-talet.


Källor:
Garderob Årsbok 2003
http://www.lansmuseetgotland.se

 


 

There are numerous 18th century textiles preserved in Sweden. Durán Textiles AB cooperate with several Swedish museums to reproduce textiles from their collections. When possible we also make documentation of the items the fabric were used for. This could give a deepened knowledge about the function, origin and dating of the reproduced textiles.
The Original for our popular cotton print Anemon is taken from a 18th century short gown in the collections of the county museum of Gotland, Visby, Sweden. The inventory number 28 indicate that this piece of clothing was one of the first items that reached the museum when collection begun at 1875. No records are made in the catalogue about the donor or the history of the short gown, but certainly it origins from Gotland. Probably it was given to the museum by one of the wealthy families in Visby, who are mentioned as donators of other textiles to the collection. The pattern of the printed cotton is in late baroque style, and the cut, with great width in the sides, suggest a dating to 1750-70. Several other short gowns in silk with a similar cut are made of silks from this period. Later Swedish short gowns 1770-1800 seems to be shorter and have a more fitted cut.
The Swedish word used in the 18th century was generally kofta, or maybe more specific cassequin/kassekäng for the loose fitting gown.

Material:
Short gown: block printed cotton (Swedish: kattun) width of fabric: 105 cm, middle fine, ca 15x18 uneven spun threads/cm. Printed in four colours: red, yellow, black and grey. An advanced printing method has been used, where two colours were block printed and the other painted on the fabric. In the middle of the 18th century cotton was imported as raw material to Sweden to be spun and woven in the country. Several Swedish block printing manufactories are known. Among others Tobias Lang’s workshop in Visby, whose printing blocks and archive are kept in the local museum. This print, however, was probably made somewhere else as he used simpler patterns and printing techniques and was active 1784-1835, when this type of pattern was out of fashion. A sample print in his collection shows a similar, but more rococo style, pattern. It is doubtful if even this was ever produced in his manufactory. (Duran Textiles AB has reproduced this pattern as Rose.)
Lining: Middle fine bleached and slightly glazed linen tabby, width of fabric 47 cm. In the sleeves the lining is mended with coarse linen tabby and a piece of striped woollen twill.

Cut:
The cut of the short gown is very simple. There is no shoulder seam and the sleeve is cut in one piece with the body. The length of the gown is 65 cm. Spread flat with the cuffs unfolded the width of the garment is 131 cm, at the waist 42 cm. The sides are angled to fit a skirt with great width over the hips. The width at the hem matches the width of the fabric. In the side seams there are 13 cm long pocket slits. Through these the wearer could reach hanging pockets tied at the waist. The sleeves are 28 cm wide, and pieced with straight pieces. At the end they have folded cuffs ca 6,5 cm wide. The fabric of the sleeve is folded into the sleeve to form a facing for the cuff, The collar is 4,3 cm high and 67,5 cm long. The collar with the pointed ends are a peculiar detail that differs this piece of clothing from other Swedish short gowns.

Stiching:
The cotton for the short gown was stitched together in the side seam and the sleeves with back stitches, using coarse linen thread. Piecings with selvedges were overcast together. The piecing for the linen lining was overcast and then sewn to the short gown at hem and pocket slit with small running stitches. Inside the sleeve the lining was folded an slipstitched to the cotton. In the side seams the lining was slipstitched from the inside. The collar was sewn to the neck from the right side with back stitches, then it was folded and slip stitched to the lining. Two pair of green silk ribbons were attached with green silk at the front under the collar and 9 cm below.
This cotton short gown was probably a bourgeois lady’s better everyday wear. It was worn over a shift and a bodice together with skirt and petticoats, maybe also with some type of small hoops. There are not many skirts preserved from the 18th century, because they were made of straight pieces that could easily be reused. The skirt might have been is same material as the short gown, like preserved silk and cotton short gowns with matching skirts in the collection of Nordiska museets, Kulturen i Lunds and Finland. Otherwise the short gown was worn with a skirt in different material: wool or quilted silk for winter, and printed, plain or striped cotton or linen for summer. The costume was completed with apron, kerchief and cap. Durán Textiles AB reconstructed the cotton print and named it Anemon. A copy of the short gown was made with a matching skirt in the new fabric, and illustrate how an everyday costume might have looked like in mid 18th century Sweden.


Sources:
Garderob 2003 Annual of Swedish society for costume history.
http://www.lansmuseetgotland.se

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.