Maskeradbalen | The Masquerade

By Laila Durán.

Maskeraden är säkert en av de äldsta formerna av förfinad underhållning, och av alla fester är väl maskeraden utan tvekan den mest spännande. På 16- och 1700-talet var det franska hovet vid Versailles särskilt förtjust i maskeradbaler. Påkostade evenemang arrangerades i palatset flera gånger i veckan. Hovlivet var strikt formaliserat, men i förklädnad gavs en chans att undfly vardagens pressande plikter. Eftersom masken tillåter bäraren att anta en helt annan identitet, gav den en känsla av att i frihet vara en annan person.

När jag för några år sedan klädde en äkta prinsessa till en maskeradbal i Stockholm tittade hon på den fantastiska klänningen jag tagit fram till henne och sa: klänningen är så vacker, men jag har alltid drömt om att få klä ut mig till piga. Tyvärr kunde jag inte göra henne till viljes eftersom festen inleddes med galaföreställning på teatern, men jag skickade efter en pigklänning och lämnade den på hennes rum i fall att hon ville byta efter föreställningen.

I Europa associeras maskerader ofta med karnevalen i Venedig. Det italienska ordet “carnevale” betyder farväl till köttet, och syftar på inledningen av fyrtiodagarsfastan före Påsk. Karnevalen nämns första gången i skriftliga källor 1268 och var ett sätt för de styrande i Venedig att ge invånarna en stunds frihet att fly från lagar och strikt etikett. Herrskapet satte på sig en mask och bytte kläder med sitt tjänstefolk eller sina vänner. I förvirringen som följde blev allt tillåtet… Som man kan förstå blev detta omåttligt populärt och karnevalen var vid ett tillfälle sex månader lång. Senare reglerades detta till att omfatta endast tolv dagar.

De lagstiftande försökte reglera rumlarnas beteende och bruket att bära mask. 1608 utfärdades ett påbud att mask endast fick bäras på karnevalsdagar och vid officiella banketter, men 1776 stadgade en ny lag att varje kvinna som gick till teatern måste bära mask och cape. Eftersom masker blev en vardagsvara fick maskmakarna en speciell plats i samhället med egna skrån och egna lagar.

I Frankrike introducerade den italienskfödda drottning Katarina av Medici maskerader, eller masques, vid hovet. Dessa var egentligen invecklade danser där deltagarna uppträdde i kostym och mask. Katarina var själv mycket duktig på att dansa och ansträngde sig för att ge sitt hov danslektioner med dansmästare inkallade från Florens.

Av all franska drottningar kan ingen överkomma Marie Antoinette i mängden och slösaktigheten vid hennes maskerader. Som en älskare av mode, och ganska uttråkad, gick drottningen till sådana överdrifter för maskerade nöjen att hon beslutade att hålla två fester varje vecka varav den ena en maskerad. I boken “Queen of Fashion” skriver historikern Caroline Weber “för den första av dessa tillställningar lät hon sig inspireras av ett snöfall och valde temat “Norrmän och Lappar”. Utstyrda i påkostade fusk-skandinaviska dräkter, som de på drottningens befallning försetts med av Superintendant des Menus Plaisir (överhovmästaren för enklare nöjen) och hans stab, flockades hovfolket till festen som räckte långt in till gryningen”.

Efter detta beslutade sig Marie Antoinette att upprepa denna succé, varje vecka med nya teman för att fånga Versailleshovets uppmärksamhet. Caroline Weber beskriver att “Ibland fastställde Marie Antoinette en lockande enkel regel för de färger och tyger gästerna skulle bära, till exempel: vit taft med fladdrande tyll för damerna och blå sammet och vit väst med blå broderier för herrarna.

Som sömmerska och kostymmakare av idag kan jag föreställa mig de hektiska stunderna i ateljéerna hos dåtidens kostymskapare. Att få en order där inbjudan kräver att broderade sammetsvästar skulle bäras inom två eller tre dagar måste har varit mardrömslikt, även för en mästerskräddare med trettio eller fyrtio anställda. Särskilt när tiderna var svåra och en missnöjd kund skulle medföra stora konsekvenser om inte alla kostymer var färdiga i tid.

I England, var drottning Anne, maka till James I, speciellt förtjust i maskerader och omkring sitt hem vid Somerset House arrangerade hon många påkostade spektakel i början av 1600-talet. Det är dock en schweizisk greve vid namn John Heidegger som får äran av att ha gjort maskeradbalen till högsta mode i London. I sin bok “The Party Dress” skriver Alexandra Black “Han var en impresario, utnämnd som festivitetsmästare av kung George II. Han lanserade en serie fester för de välbärgade, där gästerna fick betala för att delta. Heideggers första maskerad refererades i detalj av the Weekly Journal den 15 februari, 1718”.

Nu blev maskerader öppna inte endast för aristokratin, utan alla som hade råd med en biljett kunde delta. Denna typ av underhållning hade mindre samband med överklasskultur utan liknade mera med den folkliga karnevalen, där beteendet var mer spontant och genomsyrat av en frihetskänsla. Frihet har alltid varit i centrum för maskeraden och verklighetsflykten är fortfarande en del av dess lockelse.

Lord Byron skriver:

And there are dresses splendid, but
Fantastical, /Masks of all times and nations,
Turks and Jews, / And harlequins and
Clowns, with feats gymnastical / Greeks,
Romans, Yankee-doodles, and Hindoos;

 

Källor:
“The Party Dress” av Alexandra Black.
“Queen of Fashion” avCaroline Weber
Lord Byron” Beppo: A Venetian Story”.
www.wilkipedia.com

 


 

The masquerade is one of the oldest forms of exclusive social entertainment and off all parties the masquerade is without doubt the most thrilling. In the seventeen and eighteen century the French court at Versailles was particularly fond of costume parties, and lavish events were held at the palace several times a week. Given the strict formality of court life, the disguise gave the wearer the chance to escape from everyday pressure of duty, as the masque allows the wearer to take on a completely different identity. It gives a feeling of freedom to take on a new persona.

Some years ago when I was dressing a real life Princess for her costume party, she looked at the fantastic costume I had brought for her to wear and said; “The dress is beautiful, but I have always dreamed of dressing up as a maid”. Unfortunately I was not able to oblige her as she was going to the theatre, but I sent for a maids costume and left it in her chamber in case she wanted to change after the play.

In Europe, when we think of the masquerade, we often think of The Venice Carnival. The Italian word “carnevale” means “without meat” and refers to the days of fasting during the celebration of Lent. The carnival was first mentioned in written in 1268 and was a way for the rulers of Venice to give its inhabitants freedom to escape the strict etiquette and Venetian laws of the time. The gentry would change clothes with their servants or friends and put on a masque and in the confusion that followed all was allowed. As one could imagine this was a tremendous success and at one point the masquerade would last as long as six months, this was later minimised to twelve days.

As law keepers tried regulating the wearing of masks restricting the behaviour of revellers, in 1608 a decree spelt out that masks could only be worn at the days of the carnival and at official banquets. In 1776 a new law meant the every woman going to the theatre must wear a mask and a cloak. As the masks became an everyday item the mask makers (mascherari) enjoyed a special position in the Venetian society, with their own laws and their own guild.

In France, the Italian borne Catherine of Medici, introduced the masquerade, or masques, to the court. These where essentially elaborate dances which participants attended in costumes and mask. Catherine herself was a very keen dancer and vent to great length to give her courtiers dancing lessons, using ballet instructors brought from Florence.

Off all the French queens no one could rival Marie Antoinette for the frequency and elaborateness of her masquerades. A fashion lover, and to some extent bored, the Queen excelled at entertainment of the masked kind and decided to host two parties a week, one of which should be a masquerade.
In the book “Queen of Fashion” the historian Caroline Weber writes “For the first of these events, held on January 9th, 1775, Marie Antoinette drew her inspiration from a resent snow fall, selecting “Norwegians and Lapps” as the theme. Outfitted in sumptuous, faux-Scandinavian attire provided at the Queen´s behest by the Superintendant des Menus Plaisir ( Steward of Small Pleasures), and his staff, courtiers flocked to the party and lingered well past dawn”.

After this Marie Antoinette decided to repeat her success and each week settling on a new theme to capture the attention of the Versailles courtiers. Caroline Weber notes that “Sometimes Marie Antoinette described an alluringly simple scheme for the colours and fabrics her guests were to wear: for example “white tafetta with flowing tulle” for the ladies and “blue velvet with white (blue-embroidered) waistcoats” for the men.

As a tailor and costume maker today I can only begin to imagine the frenetic hours in the atelier of the costume makers of the time. Getting the commission, where the invitation demands embroidered velvet waistcoats to be worn two, three days later must be horrific even for a master tailor with a staff of thirty to forty people. Especially as these where troubled times, and a dissatisfied commissioner could indicate significant consequences to the tailor unless all costumes was ready on time.

In England, Queen Anne, wife of King James I, was especially fond of the masque, and from her home at Somerset House she staged many lavish entertainments in the early seventeen-century. Still it is a Swiss count by the name of John Heidegger who is generally credited with making masquerade balls the height of fashion in London. In the book “The Party Dress” Alexandra Black writes; “He was an impresario, appointed as Master of Revels to King George the II. He launched a series of parties for the well to do, which guests paid to attend. Heideggers first masquerade was reported in detail by the Weekly Journal of February 15, 1718”.

Now the masquerade was open not only to the aristocracy but anyone who could afford to pay the ticket. This type of entertainment was less connected with the high culture and more to the popular carnival, where behaviour was more spontaneous and imbued in a sense of freedom.
Freedom has always been the heart of the masquerade and the escape is all a part of the appeal.

Lord Byron writes:

And there are dresses splendid, but
Fantastical, /Masks of all times and nations,
Turks and Jews, / And harlequins and
Clowns, with feats gymnastical / Greeks,
Romans, Yankee-doodles, and Hindoos;

 

Sourses:
“The Party Dress” by Alexandra Black.
“Queen of Fashion” by Caroline Weber
Lord Byron, in Beppo: A Venetian Story.
www.wilkipedia.com

Inställningar för cookies
Vår webbsida använder cookies för att hemsidan och våra tjänster ska fungera som de ska. Cookies hjälper oss att förbättra användarvänligheten för dig som besökare, och därför är vissa cookies nödvändiga för att webbsidan ska vara fullt fungerande. Nedan kan du läsa mer om våra cookies och vilka som är valbara.
Inställningar för samtycke
Inställningar för samtycke
Nödvändiga cookies
Dessa cookies används då våra besökare använder en funktion på vår webbplats och är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera fullt ut. Dessa cookies kan därför inte stängas av. Cookies används exempelvis då du fyller i ett formulär eller skapar ett konto och lagrar ingen personlig identifierbar information.
Prestanda cookies
Denna typ av cookie hjälper oss att följa antal besök på vår webbsida och hur våra användare hittade till oss. Vi använder cookies till att mäta och analysera för att exempelvis kunna förbättra användarvänligheten på vår webbplats. Vi kan med hjälp av våra insamlade cookies analysera hur användaren navigerar på webbplatsen, och ta bort irrelevanta sidor och information för att skapa ett så användbart material för våra kunder som möjligt. Den information som vi sparar är exempelvis vilka produktsidor som du besöker.
Marknadsföring
Dessa cookies används för att kunna analysera hur vi kan marknadsföra våra produkter och tjänster. Insamlingen av cookies kan exempelvis hjälpa oss att anpassa annonser till våra besökare baserat på dess tidigare användning av våra tjänster.