Mopsorden av Anna Löfgren | The Order of the Pug (Mopsorden) by Anna Löfgren

Mopsorden var ett frimurarliknande ordenssällskap som grundades av romerska katoliker, förmodligen 1740 av Klemens August av Bavaria för att gå förbi den påvliga bannbullan Eminenti Apostolatus Specula från 1738 som lades över frimurarna.
Förmodligen var Mopsorden ett sätt att fortsätta med de frimureriiska sociala mötena som man inte ville låta sig gå ur händerna. Några av frimurarnas regler, speciellt den heliga eden, uteslöts, och istället skapade man ett ceremoniel som snarare verkade vara en drift med frimurarnas ritualer.
I den nya orden fordrade man också att kvinnor skulle vara tillåtna som medlemmar, bara de var katoliker, liksom alla medlemmar. Ordens stor-mästare var en man, men i vårt moderna jämlika samhälle kan det vara värt att notera att i varje ordensloge skulle det finnas två logemästare eller stormopsar, en man och en kvinna. Logen leddes under ett halvt år av en man och under nästa av en kvinna.
Medlemmarna kallade sig Mopsar och bar en liten mopsmedaljong av silver. När en novis skulle initieras fick han eller hon krafsa på dörren för att komma in. Därefter fick hon en ögonbindel samt ett hundkoppel om halsen för att sedan ledas runt en matta med symboler nio gånger. Allt detta medan Mopsarna förde ett fruktansvärt oväsen med käppar, kedjor och andra ting och dessutom med djupt, allvarlig, klagande ton ropade ”memento mori” – minns att du skall dö. Detta skedde för att förskräcka novisen och ställa hennes karaktärsfasthet på prov. Under initieringen blev novisen tillfrågad om hon ville kyssa stormästaren eller en mops – av porslin – i baken, som ett uttryck för total underkastelse.
Ordens enda mål var trohet, förtroende, diskretion, ståndaktighet, ömhet, mildhet, medmänsklighet – kort sagt alla de egenskaper som är grundläggande för god vänskap. Mopsen valdes som symbol för detta tack vare sin lojalitet, ståndaktighet och pålitlighet.
1745 publicerades ett manuskript anonymt i Amsterdam men var skrivet av Abbé Gabriel Louis Calabre Perau med titeln L’ordre des Franc-Macons trahi et le Secret des Mopses rélélé som innehöll Mopsordens regler och ritualer samt två bilder.
Mopsordens utbredning och aktiva tid kan inte med säkerhet fastställas, men Orden förbjöds i Göttingen 1748. Förmodligen överlevde den inte sin beskyddare kurfursten av Köln Clemens August av huset Wittelsbach, som dog 1761.

Varför Mopsen?
Innan mopsen kom till Europa, vilket skedde under renässansen, hade den en lång historia bakom sig. I kinesisk litteratur från 700-talet är kortnosiga hundar med namnet lo-sze nämnda, och vid sidan av den långhåriga pekingesen, kejsarpalatsets favorithund, nämns också en korthårig dvärghund som förmodas vara förfadern till våra dagars mops. Den spreds i de asiatiska länderna och på olika vägar, bl a genom Turkiet, kom den inte till Europa förrän under 1500-talet. Tack vare att rasen tidigt importerades till Holland genom förmedling av det holländsk-ostasiatiska handelskompaniet, blev mopsen känd och populär i detta land. En specifik historisk händelse bidrog till detta.
Under det nederländska frihetskriget på 1570-talet försökte en gång hertigen av Alba att storma prins Vilhelm av Oraniens läger. De angripande hade under fullständig tystnad nästan nått fram till prinsens tält, då hans mops vaknade, började gnälla och gläfsa och hoppade upp mot prinsens ansikte i hans säng. Prinsens liv räddades genom hundens vaksamhet, angreppet slogs tillbaka, och mopsen fick på ett ögonblick rollen som nationalhjälte. När prinsens sonson Vilhelm III 1688 blev kung i England medföljde mopsen som hovhund och blev snart en mäkta populär knähund också utanför hovkretsarna genom hela 17- och 18hundratalen.

Källförteckning:
Kulturen i Lunds årsbok från 1976, artikel om “Till mopsens kulturhistoria” av Nils Palmborg.
Wikipedia, den fria encyclopedin, artikel om ”The Order of the Pug”.

 


 

The Order of the Pug was a para-Masonic society founded by Roman Catholics. It is believed that it was founded in 1740 by Klemens August of Bavaria to bypass the papual bull Eminenti Apostolatus Specula of 1738.
It was probably a way to let the Freemasons social meetings continue. Some of the Freemasons rules, especially the ceremonial oath, was omitted, and instead they created a ceremonial which was an ironic joke with the Freemasons rituals.
The constitution of the Order of the Pug demanded that women should be allowed as members, as long as they were Catholics. All members had to be Roman-Catholics and the Orders grand master was a man, but in our modern time of equality its interesting to know that in every lodge there should be two lodge masters or Big Pugs, one man and one woman. The lodge was guided for half a year by the man and the next half by the woman.
Members called themselves Pugs and carried a Pug medallion made of silver. The novices were initiated wearing a dog collar, and they had to scratch at the door to get in. The novices were then blindfolded and led around a carpet with symbols on it nine times while the Pugs of the Order barked loudly and yelled “Memento mori” (remember you shall die) to test the steadiness of the newcomers. During the initiation, the novices was asked if he or she wanted to kiss the Grandmasters or a Pug’s (porcelain) backside under its tail as an expression of total devotion.
The Orders only purposes was loyalty, faith, discretion, steadiness, tenderness, mildness, human kindness -  in fact all the qualities fundamental for good friendship. The pug was chosen as a symbol of loyalty, trustworthiness and steadiness.
In 1745, in Amsterdam, a disclosure script was published anonymously but written by Abbé Gabriel Louis Calabre Perau with the title L’ordre des Franc-Macons trahi et le Secret des Mopses rélélé which included the ritual and two graphics.
The extension and active time of the Order can’t be determined, but the Order was forbidden in Göttingen in 1748. Probably it didn’t survive it’s protector, the elector of Cologne Clemens August of Wittelsbach, who died in 1761.

Why the Pug?
Before the pug came to Europe, which was during the renaissance, it has a long story behind. In Chinese literature from 800th century you can read about dogs with short noses, lo-sze, and beside the Pekingeser, which was one of the royal palaces favourite dogs, there is also a short-haired dwarf dog which should be the ancestor of our pug. It was spread to the Asian countries and on different ways, for instance Turkey, it didn’t come to Europe until the 16th century. Thanks to the early import of the pug to Holland thru the Dutch-East Asian trade company, the pug was known and became popular in this country. A certain historical occurrence promoted to this.
During the Dutch war of independence in the 1570ies the duke of Alba tried to force the prince Vilhelm of Oranias camp. During complete silence the assailants nearly had reached the princes tent, when his pug woke up, started to yelp and whine and jumped up on the princes face in his bed. The princes life was saved thanks to the pugs vigilance. The attack was hit back and the pug became a national hero. When the princes grandson became king of England 1688 the pug followed as a court dog and became very popular outside the court among the upper class women as a lapdog thru the whole 18th century.

Bibliography:
The annual book of Kulturen i Lund from 1976, article ”Till mopsens kulturhistoria” by Nils Palmborg.

Wikipedia, the free encyclopaedia, article ”The Order of the Pug”.

Denna sidan använder cookies, genom att fortsätta godkänner du användandet av cookies.