Skönhet går före bekvämlighet – om 1700-tals korsetter | Fashion before ease – on 18th century stays

Text Martin Ciszuk

Under alla tider och kulturer har människan med olika hjälpmedel format kroppen för att gestalta ett kroppsideal. 1700-tals korsetter formade kroppen, gav siluett och hållning, men reglerade även rörelsemönster tillsammans med klädernas skärning. En riktig korsett med tillhörande underkjolar, styvkjolar och höftkuddar är förutsättningen för att en 1700-tals klänning i originalskärning skall passa. En moden ”naturlig” oformad kropp eller modern bh fungerar inte under klänningarna.
Materialet i korsetterna var styvt, ibland klistrat, tättvävt linne, sämskskinn eller vaxat läder. Ibland var de klädda med mönstrade sidentyger, broderat siden och kantade med sidenband. Styvnader av valben var vanligast, men även järn, pilkvistar och andra material användes. Valben är inte fiskben i vanlig bemärkelse, utan kommer från valens barder. Materialet är linar horn eller naglar och var väl ämnat för korsetter: styvt, starkt och elastiskt fjädrande och kunde formas med värme.
Korsetterna syddes traditionellt av män och skräddare. I större städer på kontinenten var dessa organiserade i egna skrån som ofta även arbetade med styvkjolar, sadelmakeri och militär utrustning. Arbetet är hårt och tungt jämfört med sömnad av klänningar. Korsetterna, liksom alla skräddade kläder, gjordes efter mått och på beställning, men av bevarade korsetter som ändrats och sytts om framgår tydligt att även dessa ärvdes och såldes second hand.
Korsetternas form följde modets utveckling. De formade kroppen genom sin tillskärning men också genom styvnadernas placering och riktning. Det tidiga 1700-talets korsetter var långa och sänkte midjelinjen. Ett båtringat dekolletage levde kvar sedan 1600-talet och förekom i ceremoniella plagg som den franska hovdräkten som användes i hela Europa ända fram till franska revolutionen. Den vanliga formen var dock ett relativt högt fyrkantigt dekolletage. Livet var konformat och bysten trycktes upp högt under hakan. Ryggen var mycket smal och axelbanden förde axlarna neråt och bakåt. Extra ben pressade in skulderbladen mot ryggen. Under tidigt 1700-tal var korsetterna ofta praktfullt dekorerade på framstycket då de bars synliga under en öppen klänning som nålades eller snördes över korsetten. Mot slutet av århundradet förändrades den ideala kroppsformen och korsetterna. Midjan höjdes gradvis för att kulminera i empiremodets extrema korta liv. Bysten betonades mer och framstyckena skars så att bysten lyftes uppåt och framåt i mycket djupa dekolletages.
Korsetterna kunde vara hel eller halvbenade, de hårdare hörde till den formella dräkten och galaklänningarna, de mjukare bars till dagen och informell dräkt. Snörningen var oftast mitt bak. Det krävde en kammarjungfrus hjälp vid snörningen, något som var nödvändigt för de hårdaste korsetterna. Korsetter som var snörda fram kunde snöras av bärarinnan själv, många korsetter hade snörning både fram och bak och så att vidden och hårdheten kunde regleras. Korsetter burna vid graviditet kunde dessutom ha snörning i sidorna. Till vardags kunde också livstycken utan ben, franska corsage, bäras. Dessa blev vanligare under senare delen av 1700-talet när ett enklare sportigt och mera informellt, borgerligt mode slog igenom.
Valbarderna skars i lagom tunna remsor oftast ca 0,5 cm breda och syddes in mellan två lager stadigt tyg eller läder med täta rader av förstygn. Mitt fram sattes ofta en extra bred och hård bit in. Snörhålen kastades tätt med silke eller lintråd, ofta syddes metallringar in i hålen som förstärkning. I nederkanten avslutas korsetterna på 1700-talet med en mängd smala flikar eller skört som skapade en mjuk övergång och bredde ut sig över höfterna. Korsetterna kantades runt skört dekolletage och ärmhål med sidenband eller tunna skinn remsor. Särk bars under korsetten för att skydda den mot svett och smuts. Det var svårt att tvätta dessa plagg, sammansatta och formade av så många olika material som de var. Ibland försågs korsetten med ett foder av bomull eller linne som kunde bytas ut eller sprättas ur och tvättas.
Bland allmogen efterliknades korsetterna i de snörda och styvade livstyckena, som fortfarande är en del av många svenska folkdräkter. Livstyckena är dock aldrig fullbenade utan har endast styvnader fram och på sömmarna. Valben var ett alltför dyrbart material istället användes enkvistrar, vidjor eller järnstänger för att ge styvnad.
Inom de högsta stånden i stads- och hov-miljö bar damerna korsett dagligen, redan som småflickor. Korsetten ansågs ge god hållning och sågs som ett medel att kultivera kroppen därmed även forma kvinnans personlighet till dygd och underdånighet. Korsetten liksom många andra modeplagg formade rörelsemönstret och var ett tydligt tecken på ett liv befriat från kroppsarbete. Lungvolym och matsmältning begränsades naturligtvis av det hårt snörda livet, och det är inte förvånande att damer svimmade vid starka sinnesrörelser.
Med directioremodet och de tunna chemise-klänningarna vid sekelskiftet 1800 kunde man tro att korsetten skulle överges, men den fick nya former under 18-och 1900-talet och har sina efterträdare i moderna underkläder i nya material. Kroppen behöver fortfarande formas för att motsvara våra ideal.

Källor:
Norah Waugh: Corsets and Crinolines
Linda Baumgarten: Costume close up
Linda Baumgarten: Eighteenth-century clothing at Williamsburg

 


 

In all times and in all cultures mankind have use different devices to shape the human body to an ideal form. The corsets or stays in the 18th century not only shaped the body, but did also give an erect posture, a fashionable silhouette and influenced the movement pattern together with the cut of the clothes. A properly made pair of stays together with petticoats, panniers, hip pads and bum rolls is the precondition for a 18th century dress to fit correctly. A modern natural ”unshaped body or a contemporary brassiere does not work under these dresses.
The stays were made of stiff firmly woven, sometimes glued, linen or cotton. Chamois and waxed leather was also used. Exclusive corsets were covered in patterned silks, embroidered fabric and bound with silk ribbons. Baleen (whale bone or fish bone) was mostly used for stiffening, but other materials were also used as willow and iron rods. Baleen is not the actual bones of the whale, but the baleen plates in which the whale gather food. This material resembles horn or nails and is well suited for making stays. It is stiff, strong, elastic and can be permanently shaped with heat.
The stays were traditionally made by men i.e. tailors. In the big cities they were organised in guilds of their own and was also making panniers, leather work and military equipment. The making of stays was a hard and heavy work, compared to the tailoring of dresses. The stays, as all fitted garments, were made by order and to measure. Preserved corsets which have been altered and mended bear witness of that these garments also could be inherited or used second hand.
The form of the stays followed the evolution of fashion. The corset shaped the body by its cut, but also by the direction and placing of the bones. In early 18th century the stays were long and lowered the waistline. Some had an oval neckline which was a reminiscence of the 17th century fashion. This décolletage remained for ceremonial wear in the French court dress which was used in whole western Europe up to the French revolution. The most common shape was however a high squared décolletage. The bodice was shaped to a cone and the bosom pushed up under the chin. The back was very narrow and the shoulder straps pulled the shoulders down and backwards. Extra bones pressed the shoulder blades towards the back to keep it flat. In the beginning of the 18th century the corsets often had a rich decorated front piece, as they were sometimes worn visible under an open dress, that was pinned and laced over the stays. In the end of the century the ideal body shape and the form of the stays changed. The waist was gradually raised, until it culminated under the bust in the directoire and empire fashion. The bosom was more accentuated and the front pieces of the stays were cut to push the bust upwards and forward in low and wide décolletages.
Stays cold be half boned or full boned. The full boned stays were associated to formal wear and the gala dresses. Half boned softer corsets were used in daytime and informal wear. The lacing was often in centre back. This required a chamber maid’s help, and was necessary in the hard lacing for formal wear. Stays that were laced in front could be put on by the wearer, and many corsets had lacing both front and back, which made it possible to adjust size and tightness of the lacing. Stays worn under pregnancy could have additional lacing in the sides. For every day clothing bodices without bones, in French corsage, were also worn, particularly in the end of the 18th century when a more simplified, bourgeois and informal fashion was spread.
The whale bone was cut in thin stripes according to use, mostly ca 0,5 cm wide. They were sewn between two layers of firm fabric, using tightly spaced back stitches or running stitches. In centre front often a extra firm and stiff piece (busk) was placed. The lacing holes were edged and overcast with silk or linen thread, and often metal rings were sewn in for reinforcement. The bottom of the stays terminated in narrow skirts or tabs that gave a smooth transgression between waist and hips. The stays were finished all around with narrow binding of silk ribbon or thin leather strips. A shift was worn under the corset to protect it from sweat and dirt. Washing the stays was hardly possible, as they were composed of materials with different properties. Sometimes the corset had a lining of cotton or linen that could be taken out to be washed or replaced.
Among peasants the stays were imitated in laced and stiffened bodices, still a part of Swedish folk costume. These bodices were however never full boned and had mostly bones only in centre front and on the seams. Whale bone was an expensive material, so instead willow, reed or iron rods were used to give stiffness.
In the highest classes, in cities and court milieu, stays were worn daily already by small girls. The corset was intended to give correct posture and to cultivate the body. It also was considered to shape a woman’s personality into modesty and submission. The stays, as well as many other fashionable garments, were a matter of demonstrating a life style free from labour. Lung volume and digestion was of course restricted by the hard laced stays, and it is not surprising that ladies fainted at strong emotional affection.
As the directoire fashion and the soft chemise dresses made the corset unfashionable at the turn of the 19th century, one could expect this to be the end of the history of the stays. But the corset continued to be used and developed to new shapes in the 19th and 20th century. It has its successors in our modern underwear in new materials. The body apparently still needs to be shaped to correspond to our ideals.

Sources:
Norah Waugh: Corsets and Crinolines
Linda Baumgarten: Costume close up
Linda Baumgarten: Eighteenth-century clothing at Williamsburg

Inställningar för cookies
Vår webbsida använder cookies för att hemsidan och våra tjänster ska fungera som de ska. Cookies hjälper oss att förbättra användarvänligheten för dig som besökare, och därför är vissa cookies nödvändiga för att webbsidan ska vara fullt fungerande. Nedan kan du läsa mer om våra cookies och vilka som är valbara.
Inställningar för samtycke
Inställningar för samtycke
Nödvändiga cookies
Dessa cookies används då våra besökare använder en funktion på vår webbplats och är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera fullt ut. Dessa cookies kan därför inte stängas av. Cookies används exempelvis då du fyller i ett formulär eller skapar ett konto och lagrar ingen personlig identifierbar information.
Prestanda cookies
Denna typ av cookie hjälper oss att följa antal besök på vår webbsida och hur våra användare hittade till oss. Vi använder cookies till att mäta och analysera för att exempelvis kunna förbättra användarvänligheten på vår webbplats. Vi kan med hjälp av våra insamlade cookies analysera hur användaren navigerar på webbplatsen, och ta bort irrelevanta sidor och information för att skapa ett så användbart material för våra kunder som möjligt. Den information som vi sparar är exempelvis vilka produktsidor som du besöker.
Marknadsföring
Dessa cookies används för att kunna analysera hur vi kan marknadsföra våra produkter och tjänster. Insamlingen av cookies kan exempelvis hjälpa oss att anpassa annonser till våra besökare baserat på dess tidigare användning av våra tjänster.